Jag förstår inte alls hur jag kan sova så mycket. Sov 12 timmar, vaknade och kände mig bakis som fan och hade lätt kunnat sova ännu mer.

Sandra tycker att jag ska dricka kaffe, men då kommer jag vara vaken hela natten istället..


Min hemliga man har slagit på ignorera-knappen och vägrar lägga till mig som vän på facebook och han svarar inte heller på mina sms. Så mycket för den lyckan?
Fan vad less jag blir, på riktigt också..

i 3 år har jag väntat på... ingenting? SOM VANLIGT!
Det är alltid jag som får vänta, alla har hela tiden sagt "ge det lite tid" och jag fortsätter att vänta, men när det väl kommer till kritan så har jag väntat helt i onödan. För mig leker man bara med, mig vill man aldrig ha något seriöst med. Hur kan det bli så? Att samma människa får samma skit under hela sin livstid?