Vad är det för jävla utvecklingsstörda människor jag har i min omgivning?
En farsa som inte förstått meningen med att skaffa barn, eftersom att han inte alls vill betala något för mig, om jag inte städar efter honom? Men att ta mina pengar när jag väl har några, det går alldeles utmärkt.

Är så jävla less på att höra att jag ska städa, när jag inte ens stökar ner mer än vid mitt skrivbord. Men varje dag kommer  nya ölburkar att städa undan.


Jag  är så less på allt. Jag vill bort, bort på heltid.
Har ägnat hela dagen åt att gråta, jag förtjänar bättre, jag förtjänar bättre på alla sätt och vis.

Varje gång någonting går bra och jag tar ett steg framåt är det något som drar mig tillbaka.

Jag är trött på att må såhär, jag är trött på att gråta.

Helvete...