Sitter och lyssnar på nostalgimusik.
Från "min tid", när man grinade till svensk hiphop.

Fonkey fresh - du var mitt allt.





Legenderna - gråt dina tårar.





Norlie - abstrakt kärlek.





Fronda - mitt gränsland.




Det är skönt, nu kan jag lyssna utan att gråta, utan att lida. Sitter och trallar med i texterna och mår konstigt nog bra, trots att jag bara har dåliga minnen till dessa.