Försöker övertyga mig själv om att det inte är värt det.
Men känslan att försvinna är ovanligt stark den här gången.

Vad har jag gjort för att förtjäna det helvete jag lever i?

Tårarna rinner, det bränner. Jag vill tillbaka till förr, när jag fick, när jag visste att jag kunde, när jag inte brydde mig.


Har snokat för mycket för mitt eget bästa. J höll på med andra redan innan han konstaterade att jag drack för mycket.
Varför blir det alltid så? Vad håller folk på med? Varför vill ni förstöra mig? Varför lyckas ni?
Jag var stark, men du är min kryptonit.

Ursäkta mig, men nu ska jag supa ihjäl mig, för allt blir bättre om jag får vara full...