Patetiskt.

Varför kallar ni er för mina vänner när vi aldrig ses eller pratar? Varför kallar jag er för mina vänner när ni inte känner mig mer än ytligt?
Jag behöver inga låtsasvänner, hade det varit sådana jag varit ute efter hade dem garanterat varit bättre på alla vis. Hört av sig lite ibland och kanske inte bara hållt mig utanför.
Första gången någonsin jag verkligen känner att jag inte hör hemma här, jag måste bort på riktigt den här gången.
Hoppas att det här sista året i skolan går riktigt fort för sen tänker jag flytta, jag behöver vara nära Sandra.


Save me from myself
är det sista jag vill säga idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0