Det var den 19 maj, 1997. Jag var 7 år och lycklig.

Hade den dagen varit en helt vanlig dag, hade jag antagligen inte kommit ihåg alla detaljer så väl.
Jag hade varit i skolan, precis som alla andra dagar, men det hände någonting speciellt på idrottslektionen den dagen. Något jag verkligen ville berätta för mamma.
Jag var som sagt var liten, och då är stora händelser egentligen inte så stora, men jag ville ändå hem och berätta.

Vi hade hoppat bock, på sånna stora madrasser formade som en halvcirkel, och jag knäckte ryggen. Det var min stora händelse som jag så ivrigt ville berätta för mamma.

När jag kom hem från skolan låg mamma och sov på en luftmadrass i vardagsrummet. Den var vit med blåa ränder, och mamma sov med massa kuddar.

Jag ville väcka henne, men hennes kille, som bodde med oss, sa att hon måste få sova lite.
Min stora händelse fick alltså vänta..

Jag och Christer, mammas kille alltså, låg i soffan och tittade på tv. Jag somnade till.
När jag vaknade kollade jag på tvn, det var baywatch. Christer låg inte kvar i soffan och in i lägenheten stormade ambulansmän.
Dom tog min mamma, min mamma som bara låg och sov. Varför tog dom min mamma?

Jag minns att ambulansmännen pratade med Christer, som var helt förstörd, och frågade om han klarade av att köra bilen själv.
Sen satte vi oss i bilen och åkte till sjukhuset.

Väl framme så var nästan hela familjen samlad. Pappa var där, mormor var där, dom andra minns jag inte vilka dom var, men dom var där, i väntrummet.
Alla pratade dom och var oroliga, jag förstog ingenting.

Jag var liten, och Christer hade packat med yatzy till mig. Jag förstog inte varför ingen ville spela med mig, varför vi bara satt där..


Efter några timmar kom läkaren in till väntrummet, med frasen "Hon har gått bort"..
Det var ingen som hade berättat för mig vad det betydde, jag förstog ingenting, men började ändå gråta lite smått. Jag var 7 år och trodde bara att min mamma var lite sjuk..

Läkaren frågade om någon ville gå in till henne och säga farväl, jag vet att mormor inte lät mig gå dit, även fast jag ville träffa henne.
"Du ska inte se henne såhär" sa hon.


Min mamma var död. Jag vet inte än idag om hon levde eller var död när jag såg henne ligga där på madrassen, sista gången jag såg henne. Jag vet inte ifall hon kunde överlevt om jag fick väcka henne när jag kom hem, om vi bara några timmar tidigare ringt en ambulans. Hade dom kunnat rädda henne?



Jag grät inte på begravningen, mormors hund satt utanför och ylade med i psalmerna, jag satt och kramade min syster som grät. Jag var stark, hur kunde jag veta att det skulle följa mig resten av livet, att jag nu, 12 år senare, sitter och gråter.

1. Stockholm.
Hur mycket jag än hatar staden så kan jag inte sluta älska den. Det är, och kommer antagligen alltid att vara "hemma" för mig. Finns så jävla mycket att göra, plus att jag faktiskt hittar nääästan överallt. För övrigt finns ju faktiskt min fru där, hon är snygg, rolig, fantastisk och har ett skratt som verkligen smittar av sig!

2. Kaffe.
Jag älskar det svarta giftet. Man blir pigg, glad, rolig, ohungrig? Om det nu ens är ett ord, annars är det ett ord från och med att jag uppdaterar med detta inlägg. Jag verkligen knarkar kaffe, en stor burk snabbkaffe på 2 veckor, nomnom.

3. Sms.
Söta sms, arga sms, roliga sms. Dom finns där, tills man väljer att radera dom. Men man kan läsa om och om igen, och det gott folk, det är mer än man kan göra med ett telefonsamtal!









1. Telefonförsäljare.
Jag kan verkligen inte vara otrevlig i telefonen, och nu ringde någon från storytell, med värsta specialerbjudandet om en ljudbok för "bara" 49 :- när det vanligtvis bara kostar 89:- i månaden för obegränsat med böcker? Vart går man plus?!?! Hur som helst så drog jag lögn efter lögn, och han kom med lösning efter lösning. Till slut sa jag att jag var fattig och inte har en krona kvar efter hyran och pappa betalar min mobilräkning. Vi la på.


2. Wannabes.
Alla dess sorter, oavsett vad man är för wannabe så är det äckligt jävla, ja, äckligt!
Ska man tillhöra en viss "kategori" så ska man göra det fullt ut, inte bara när det passar en själv.
Typ dö?

3. FLUGOR!
Dom sitter i fönstret, på fönstret, under fönstret, i taket, i lampan, brevid örat.
Jag blir rent ut sagt galen på dom. Mosade för övrigt en nyss, den har stört mig i flera dagar med sitt surrande, och igår så surrade den precis vid örat på mig när jag skulle sova. DIE FLY DIE!

Sänk ljudet, askass kvalitet.

Åh, jag saknar!
Extra gulligt att man hör mig skrika som en galning och snacka om att jag gråter bara jag tänker på det.

Vår älskade festival måste byta plats.

"Nu står vi här, och allting är slut. Ännu ett kommunalbeslut, detta skall bort, men byggas nytt, allting tar slut och nu blir det flytt, men stanna kvar och festa i natt, det blir glädje, sång och skratt!"


DET ÄR FAKTISKT SORGLIGT! ÅÅÅÅÅH ÄLSKADE KUGGNÄS <3

Nu har jag suttit, i tio minuter, och försökt knåpa ihop en checklist på saker jag vill göra när jag kommer hem.
Det mesta innefattar mat, hur fan ska jag kunna gå ner i vikt om allt jag tänker på är mat?!
Aja, hur som helst, här kommer den;


- Tvinga b.C på kinabuffé
- Tvinga b.C att laga mat åt mig
- Hälsa på utanför SFG, för in tänker jag aldrig gå.
- "Möte" med morbror och syster.
- Hälsa på sibyllasnubben, han saknar nog mig.
- Ska få pappa att betala mina cigg och grejer för att han tycker synd om mig.
- Ska festa med alla kul människor som inte är fattiga, dvs typ 3 pers?

Allt detta skall göras utan att spendera en krona!



Låter väl som ett gäng med vettiga saker?

BTW, jag ska börja med hiss&diss, yääy. Men först ska jag kirra lite roliga bilder.